Ibland är det jobbigt att ha människor som är en så otroligt nära. Som ens barn. Man vill dem väl och man älskar dem oändligt. Men ibland vill jag bara krypa ur det skalet och in i ett tomt skal för att bara få lov att vara jag. Här hemma är det inte så lätt just nu och det kan göra att jag ibland undrar vart jag som egen individ tagit vägen. Ibland är rollen som mamma för stor och jag behöver ta över rollen som Bella, den kreativa, för att bli mer mig själv igen.
Men trots allt älskar jag mina barn och de finns alltid hos mig.
Kram Bella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar